Lille Zappa, världens underbaraste hund, min bästavän och trygghet här borta är sjukt, jättesjuk. Han har ungefär en vecka kvar här med oss. Det kommer vara tomt att komma hem till huset utan honom, han som får en att känna sig så uppskattad, att inte ha nån som ligger i min säng när jag kommer hem sent på kvällen, att inte kunna ropa in honom på mitt rum när jag behöver sällskap, eller alla morgonpromenader man går ut på för hans skull. Det är tungt att se mina värdföräldrar så ledsna. Det kommer vara några jobbiga veckor här framöver. Det är som min värdmamma sa: det är sånt här man råkar ut för som au pair, men inte som nanny. Finns ju som sagt för och nackdelar med allt. Men jag är glad att jag är här just nu, att jag kan hjälpa dom lite extra med Avery när det behövs. Min värdfamilj är den bästa, helt klart!