Det fick mig iaf att tänka på en hel del saker om livet. Hur bra jag faktiskt har det. Jag hade precis sagt hejdå till mina nya vänner efter en mysig kväll med god mat och massa skratt. Jag stod och väntade på bussen i mina nya kläder, med min iPhone i handen och ett bankomat kort som det kommer in flera tusen på varje månad, för att jag har ett jobb, ett jobb i ett annat land dessutom. Jag har en underbar familj hemma som ställer upp i alla lägen, som ger mig frihet till att vara den jag är, jag har underbara vänner som betyder allt för mig och en pojkvän som stöttar mig i allt och får mig att må bäst.

Så finns det dom som går runt med trasiga kläder, knarket är deras bästa vän och kanske vet dom inte ens vad en familj är. Sånt får mig att må dåligt, jag får ont i hela kroppen av tanken. Tänk så orättvist livet är ibland.

Ibland uppskattar man verkligen det man har, det gör jag idag och det tänker jag fortsätta med. Även om jag för studen önskar att jag kunde krypa ner i min egen säng, i mitt egna rum, hemma hos min familj.

Livet som au pair är en bergochdalbana, en bergochdalbana av känslor. Det är tuffare än många tror att komma till ett nytt land, med ett annat språk, flytta in hos en ny familj och skaffa nya vänner. Jag saknar Sverige och mitt liv där hemma varje dag. Men mitt mål med den här resan är att komma hem med flytande engelska och det ska jag lyckas med!